Att sminka en gris.

Så, ytterligare en sen onsdagkväll. Det husliga arbetet med matlagning, disk osv är taget hand om och jag öppnar locket på min laptop som står på köksbordet. Det är oklart ifall Facebook lärt sig layouten i mitt hem, om det blå monstret vet var jag varit senast eller om de på min vänlista konspirerar mot mig när mitt nyhetsflöde fylls med artiklar och inlägg om mat. Det som står ut är ett foto på haggis en flyktigt bekant är taggad i. Klassisk arbetarmat. Malda inälvor som blivit en delikatess. En sminkad gris.

Ett tvärt kast till gårdagen som spenderades med en god gammal vän och en trevlig road trip till Porjus för en guidad tur utöver det vanliga i Harsprånget. Det kändes bra att kunna visa upp en del av ”mitt Norrbotten” som jag vuxit upp i.

På kvällen åker jag och kompisen till en lokal restaurang i Luleå för en god bit mat. Oxfilé kanske inte är världens mest spännande anrättning, men kocken gjorde allting rätt och skapade en, för mig, ny smakupplevelse. (förbannat gott var det!)

Det som stod ut på ett negativt sätt var grannbordet, där två – som jag uppfattar det dryga säljartyper – sitter och diskuterar sin verksamhet. Det verkar gå sådär för dom båda, då det pratas om tappade sales, bristfälliga leads och kunder som inte fattar. Fine. Det som får mig att haja till är när servitrisen ställer en vänlig fråga till de båda bordsgästerna ifall de önskar dessert efter maten. Den ena i sällskapet säger då; -”eh joo.. jag skulle vilja ha en dubbelmacka..”. Servitrisen, en tjej i 20årsåldern, säger ”ursäkta”. Det blir tyst några sekunder. Mannen korrigerar sig utan att låtsas som om någonting har hänt och säger vad de vill beställa; en dubbel av någonting på menyn som jag tyvärr inte kan urskilja då min förvåning är av den graden att jag inte ens kommer mig för att vända mig om och titta på mannen i fråga.

Min kompis hörde förmodligen inte vad som sades då han satt längre bort. Jag ville inte heller ta upp vad jag hört, och gjorde det inte efteråt. Dock skriver jag om det här, då det är ett exempel på vardagssexismen som tyvärr existerar. Denna gång var det en man i fyrtioårsåldern med snygga kläder och rosa äppelkinder som tog sig rätten att störa en yrkeskvinnas arbetsmiljö. En man i fina kläder som dolde en gris.

Jag sitter vid köksbordet en onsdagkväll och ångrar att jag inte vände mig om.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.