Att vara mat-romantiker

En sak som jag förstått om mig själv, speciellt nu när jag verkligen försöker tänka på – men också skriva upp – vad jag äter är att jag har ett inte helt oproblematiskt förhållande till mat.

Det är nog så att jag är en matromantiker. Jag tycker helt enkelt om god mat, vad den står för, att förbereda den, att se på den, att lukta på den, att läsa om den, att se andra laga den, att laga den själv. Känslan som kommer från att lägga händerna på en riktigt bra råvara, eller att skrämma upp något egentligen ganska skräpigt till något som faktiskt retar smaklökarna.

En mustig höstgryta av högrev med regnet smattrandes på fönsterblecket i bakgrunden medan björkveden värmer upp rummet. Ett glas Alsace till blandade italienska charkuterier en ljummen sommarkväll i trevligt sällskap.

Konsten är att balansera allt detta. Varje måltid med all dess förberedelser är speciell, men det man (dvs jag) måste förstå är att det blir ännu mer speciellt när måltiderna av detta slaget inträffar mer sällan men med fast periodicitet. För annars är jag tillbaka på ruta ett.

… Och nu är sommaren och grillsäsongen här. Det kommer bli underbart. Utmananade, men underbart.

I all enkelhet, i all hast.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.