As far as kebabtallrik goes, eller hur man förstör sitt varumärke på Internet

En söndag på jobbet, en helt vanlig sommardag för något år sedan, blev jag och mina kollegor sådär sugna på skräpmat man ibland kan bli. För att bota hungern bestämde vi oss bekvämt för att beställa in lite käk från pizza.nu. En av kompisarna på bygget tipsar om att musikomat. Jag hakar givetvis på utan invändningar då tipsaren i fråga kan Luleås snabbmatsscen som sin egen bakficka.

Sagt och gjort, efter en hel del dividerande runt vad vi ska välja från menyn, vilka tillbehör och vilken läsk vi ska dricka lägger vi en beställning för samtliga.

Efter ca 50 minuter kommer pizzabudet. En trevlig, men samtidigt påstridig man, som tycker vi borde beställa direkt från pizzerian för då får vi “billigare pizza och rabatt på utkörningen”. Visst ok, tänker jag under tiden jag fiskar upp betalningsmedlet ur fickan.

Vi sätter oss alla i det spartanskt inredda fikarummet och äter våra förtjänta luncher medan glada skämt flyger. (Min kebabtallrik var god, riktigt god till och med. “As far as kebabtallrik goes…”)

Snabbspola till gårdagskvällen och jag halvligger i den för en person alldeles för stora soffan med mobilen i handen och kikar ifall det hänt något i världen. Givetvis har massor hänt, men ingenting min hjärna just då orkar ta in. Plötsligt fladdrar ett bekant namn förbi på skärmen – “musikomat”. Jag vaknar till – nu jäklar blir jag nyfiken.

Lokala Luleå-baserade morgontidningen Norrbottens Kuriren har en artikel om just haket “musikomat” som NK boostar på sin Facebook-sida. För att vara en av Norrbottens Kurirens inlägg är interaktionen från användarna hög. Engagemanget brukar vara högt när igenkänningsgraden är hög och ämnet är neutralt och lättsamt. Det är enklare och roligare att diskutera fredagspizzan än amorteringskravet, liksom.

Grunden till hela artikeln är att tydligen ägaren till “musikomat” gått bärsärk på sina kunders kommentarer på onlinepizza.se.

Vi är inte så snälla om någon ljuger“, säger ägaren Khaled som inte på något sätt ångrar sina utspel.

Även om man som entreprenör givetvis ska stå bakom och tro på sin affär kanske man inte ska be sina kunder att dra åt helvete. “As far as kundrelationer goes…”

Medan Khaled sänkt sin pizzerias renommé i Luleå och på nätet har Norrbottens Kuriren fått in lite extra annonseringsunderlag i form utav trafik både lokalt och på riks – och killen bakom draathelveteduljuger.se har sökordsoptimerat (SEO) på ett lyckat sätt.

Fast faktum kvarstår, kebabtallriken musikomat levererade den där söndagen var riktigt jäkla god, “as far as kebabtallrik goes”.

Att vara mat-romantiker

En sak som jag förstått om mig själv, speciellt nu när jag verkligen försöker tänka på – men också skriva upp – vad jag äter är att jag har ett inte helt oproblematiskt förhållande till mat.

Det är nog så att jag är en matromantiker. Jag tycker helt enkelt om god mat, vad den står för, att förbereda den, att se på den, att lukta på den, att läsa om den, att se andra laga den, att laga den själv. Känslan som kommer från att lägga händerna på en riktigt bra råvara, eller att skrämma upp något egentligen ganska skräpigt till något som faktiskt retar smaklökarna.

En mustig höstgryta av högrev med regnet smattrandes på fönsterblecket i bakgrunden medan björkveden värmer upp rummet. Ett glas Alsace till blandade italienska charkuterier en ljummen sommarkväll i trevligt sällskap.

Konsten är att balansera allt detta. Varje måltid med all dess förberedelser är speciell, men det man (dvs jag) måste förstå är att det blir ännu mer speciellt när måltiderna av detta slaget inträffar mer sällan men med fast periodicitet. För annars är jag tillbaka på ruta ett.

… Och nu är sommaren och grillsäsongen här. Det kommer bli underbart. Utmananade, men underbart.

I all enkelhet, i all hast.

Den om hamburgaren och viktminskningen

Som väntat, och med ansatsen jag hade, gick det åt skogen med att ens försöka tänka på att äta vegetariskt. Däremot finns det positiva aspekter med den senaste tiden ur en hälsosynvinkel.

Dels har jag skurit ner på och kanske tom helt slutat äta rött kött / nötkött. Detta har kommit helt automatiskt iom att det är ett sådant projekt att laga till bra nötkött (tro’t eller eller så är jag en upptagen bäver) och sedan är prisbilden för riktigt bra kött högt. Utan att vara fattig på något sätt känner jag att rött kött får bli något man äter vid speciella tillfällen. Det tjänar både jag (mitt välbefinnande), min plånbok (återigen mitt välbefinnande haha) och framförallt miljön på.

Säkerligen kommer det ändå bli en del kött-ätande nu till sommaren iom att grillsäsongen börjat – och jag vet av erfarenhet att jag inte kan motstå att dra igång grillen och ett eller annat frenetiskt hamburgerprojekt. Det är bara att face:a – det är jävligt gott, snabbt och enkelt att fixa burgare i en underbart ljummen sommarkväll på vischan här uppe i Norrbotten.

Ett exempel på hemmagjorda hamburgare.

Nu känner jag att jag tappade fokus när snålvattnet började rinna till.

Mitt i allting har jag också fått något av en tankeställare och försökt mig på att minska ner min kroppsvikt. Det har fungerat alldeles utmärkt. Jag har lagt om min kost och helt uteslutit socker, bröd, pasta och ris – för att istället äta proteiner från kyckling, en del fisk och till detta mycket grönsaker av mestadels “ovan jord”-typ. Om ICA och COOP känner mig som konsument bör jag få rabattcheckar på ruccola-sallad hemskickad eller mina kort laddade erbjudanden med jämna mellanrum. (Detta har inte hänt.) Istället för godis köper jag ibland färska bär. Till min hjälp har jag använt en app på iPhone för att eg hålla reda på kaloriintaget, hitta bra recept etc. Det är inte mer än så.

Men åter till det viktiga, pardon the pun. Under ca en och en halv månad har jag minskat lite över 10 kg. Det är gått fort och utan egentligen några större problem att skaka av sig kilona, dock ligger jag nu på en platå. Det är dags att hitta tiden och kanske även orken till att börja promenera, om inte dagligen, så iaf minst tre gånger i veckan som känns som en realistisk målsättning. Sedan finns det så klart andra motionsformer, men innan man kan springa bör man iaf kunna gå.

Det är en resa tills jag hamnar i förvaltnings-fasen vad gäller min vikt, men jag gör mitt bästa för att nå dit.

Jag borde bli vegetarian.

Verkligen, jag borde det. Det gick ju så bra i 3 år.
Och mindre socker, ja just det.
Inget bröd.
Skära ner på pastan.
Nej, där går gränsen.