Klick-ekonomin

Efter att ha läst den här insändaren började jag tänka på ifall svensk media har börjat tumma på den oskrivna(?) regeln att inte skriva ut namn på misstänkta.

Det har hänt att utländska medier publicerar namn på personer som misstänkts / tagits in på förhör när deras svenska kollegor avstått att göra detsamma. T.ex inträffade det när jakten på Anna Lindhs gärningsman var som mest intensiv och där en för fallet irrelevant individ blev namngiven i utländsk media. Svensk media publicerade specifika detaljer ur mannens liv snarare än att namnge honom. Dock var hans namn ett www-sök bort. (Skadan är redan skedd.)

Insändaren har även löpsedlar på två dokusåpa-kändisar med olika påståenden. Det som hänt i kvällspressen är att mycket av det som tidigare återfanns i ”hänt i veckan” numera återfinns i kvällspressens nöjesavdelningar.

Varför detta? Jo, allting handlar givetvis om att fånga slentrian-läsaren. Dom av oss (ibland även jag själv, bör påpekas) som laddar upp Aftonbladet eller Expressen på mobiltelefonen och letar en lagomt lättläst och kanske tom skandalös artikel att sätta tänderna i på fikarasten eller hemma i soffan.

För återknyta till mer seriös nyhetsrapportering har det varit och är fortfarande brukligt att anonymisera namn inne i artiklarna. Dock anges ett undantag i insändaren;

”Att medierna inte anonymiserar misstänkta i vissa rättegångar, som den mot den svenska så kallade serieskytten Peter Mangs eller norska terroristen Anders Behring Breivik, är förstås helt i sin ordning.”

Det som kan vara intressant är när en nyhet och/eller person blir av allmänintresse. Vilken grad av misstanke ska gälla? När är det ok att outa en person?

Till allt detta tillkommer såklart större forum och siter på internet där personer namnges, ibland i c*nsu*erad form.

Häri ligger dilemmat. Dagens media-konsumenter går inte till Schibsted eller Bonniers tidningar för att få fram informationen om ”vem som gjorde det”. De googlar och får upp Flashb*ck eller går in på forumet direkt pga att Fl*shback har mycket baduns hos Google.

  • Ska de etablerade media-husen jaga besökare och annonsklick genom att namnge personer?
  • Går det att lita på att namnet på Flas*back är korrekt?
  • Ska media-husen konkurrera med bloggarna och forumen?

I en ideal värld ger journalisterna en källgranskad och fördjupande inblick i den allt snabbare pulserande nyhetsströmmen. Journalister kostar pengar och det är frågan vilken väg tidningsägarna och vi konsumenter väljer. Är det maximal kortsiktig vinst och gratis/annonsunderstödda notiser vi vill se – eller ett mer långsiktigt ägande och en värld där journalistik kan få kosta som ska vara verkligheten?

Vi väljer, just nu.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.