Viskleken

Det här med att skriva, att kommunicera offentligt. Något som körs allt för mycket och allt för lite i meningen att det allt för sällan finns en röd tråd. Många har skrivit under signatur, andra skriver under sitt eget namn. Kanske har du läst mina ord förut.

Just detta med vem som är vem på Internet (och annorstädes) har alltid fascinerat mig. Denna förundran gjorde bland annat att två kollegor och jag arbetade fram en metod (samt tillhörande metod-patent) för att individer skall kunna identifiera sig på ett säkert sätt, samt möjliggöra säkra betalningssätt. Trots påvisad låg transaktionskostnad, samt låg bedrägeri-risk var marknaden inte redo vid tiden för presentation. Det fanns och finns tyvärr för mycket pengar att tjäna på att bibehålla äldre system och metodik.

I dessa valtider är detta med avsändarlegitimitet en viktig fråga. Det finns det inget motsatsförhållande mellan att säkerställa identitet och att kunna uttrycka sina åsikter under pseudonym – även i det friaste av samhällen. Att upprätthålla balansen mellan privatlivets helgd och eventuellt straffansvar är svårt. Dock skall det finnas utrymme att kunna uttrycka åsikter under signatur utan på förhand presumtivt misstänkliggörande.

Hoppet är vid liv.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.